Jordens ålder

Genesis.nu FAQ, 2009-10-03, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Jordens ålder
Evolutionsläran kräver att jorden är mycket gammal. Därför är dess geologiska paradigm ”uniformism”, dvs att jordens geologiska formationer är bildade av långsamma processer under långa tider. Jorden är dock full av tecken på katastrofism, dvs att de geologiska formationerna är bildade snabbt under en eller flera stora katastrofer under jordens historia. Till dessa tecken hör hela den sedimentära kolumnen (som indikerar att den är bildad under en översvämningskatastrof) samt största delen av det fossila materialet (som tyder på plötslig, överraskande död och begravning). Dessutom finns gott om trovärdiga dateringsmetoder som pekar mot en ung jord. Evolutionsläran kräver en gammal jord för den biologiska utvecklingen. Ett förutsättningslöst studium av jordens geologi verkar dock inte förse den med det.

Visst, jorden är säkert 6000 år gammal, och The Hovind Theory [1] [2] som Gärdeborn refererar till när han pratar om katastrofer och sediment, är säkert mer korrekt än vad riktiga geologer anser.

Om du vill slänga käft med en dum kreationist som levererar den mest unkna skåpmatspropagandan, går det bra i mitt inlägg om fossil. Annars är FAQ på Föreningen Genesis hemsida mer än en normalbegåvad människa tål.

Multipla utvecklingsvägar

Genesis.nu FAQ, 2009-09-29, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Multipla utvecklingsvägar
Evolutionister menar att den likhet vi kan observera mellan biologiska grupper på olika nivåer beror på att de har samma ursprung. Om detta är sant borde vi få samma ”utvecklingsträd” oavsett vilken egenskap vi studerar. Detta är dock långt ifrån alltid fallet. Då biologerna var begränsade till att studera utseendemässig (morfologisk) likhet, ansåg man att chimpanser var närmare släkt med orangutanger än med människor. Idag kan man studera genetisk likhet och då anses chimpanser vara närmare släkt med människor än med orangutanger. Man kan också få olika släktskap genom att studera olika delar av generna. Människan kan vara närmast släkt med babianen, råttan, rockan, ormen och bönan beroende på vilken del av molekylärbiologin man studerar. Naturligtvis kan vi inte vara närmast släkt med alla dessa. Det hela visar att det är något fel på resonemanget. Likhet måste bero på någonting annat än släktskap.

Nej. Det råder ingen större debatt om utvecklingsträdets utseende, och det råder definitivt inget debatt om att schimpansen är människans närmaste släkting, tack vare att beviset i arvsanlaget är så säkert som det är. Wikipedia har en artikel som heter Evidence for a common descent som förklarar detta tydligt och bra. Det gäller att känna till att det inte bara är antalet förändringar utan även vilka dessa förändringar är, man tittar på. Varför accepterar varje riktig vetenskapsman evolutionsteorin? Jag lämnar över ordet till DonExodus, som förklarar att DNA-bevis inte alls bara handlar om likhet.

Kambriska explosionen

Genesis.nu FAQ, 2009-09-23, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Kambriska explosionen
Huvudgrupperna av djur och växter dyker upp plötsligt och samtidigt i ett bergslager som heter kambrium. Under kambrium – i prekambrium – finns mycket få fossil och de som finns är encelliga och relativt enkla, typ bakterier och alger. Det komplexa livet uppenbarar sig alltså helt utan evolutionära föregångare. Det bara finns där, fullt ”utvecklat” från början. Trenden är så tydlig att kambriska explosionen också brukar kallas för biologins big bang. Och de organismer som uppträder plötsligt i kambrium är ingalunda enkla och okomplicerade. Den idag utdöda trilobiten hade t.ex. skal, segmenterad kropp, muskler, andningssystem, nervsystem, sammansatta ögon (de mest komplexa någonsin?) samt hjärta och blodcirkulationssystem. Alla dessa komplexa organ dyker upp fullt färdiga i det fossila materialet och utan föregående halvfabrikat. Ingen evolution så långt ögat når.

Fossilisering är extremt sällsynt, men vissa grupper av djur blir fossiliserade. Under kambrium, blev många individer fossiliserade. Skeletten som måste finnas för att något skulle kunna fossiliseras, hade börjat hårdna, och omständigheterna var korrekta. Gärdeborn introducerar en annan teori, alltså en annan förklaring till varför fossil uppträder i grupper, och bara för tydlighetens skull: Han har inget som helst stöd för den.

Att erkänna kambriska explosionen, är att erkänna att arter förändras över tid. Det är inte samma djur som simmar i haven då som idag, och idag finns även djur på land (där fossilisering är ännu mer sällsynt). Vad är det då Gärdeborn insinuerar? Jo, att Gud placerar en art på jorden, och låter den dö ut. Detta skulle alltså ske lite då och då. Vissa individer skulle alltså ha föräldrar, och leva utan att förändras över tid, medan andra individer skulle placeras på jorden av Gud.

Detta är så dumt att man rodnar när man tänker på det.

Ingen är en 100% identisk kopia av någon av sina föräldrar. En liten förändring sker hela tiden, och förändringar sker i grupper där individer inom gruppen skaffar barn med varandra. Små förändringar över några generationer, större förändringar över några tiotusentals år, stora förändringar över hundratusentals, eller miljoner år.

Är detta ogreppbart, tänk på ett legotorn, där du sätter dit en legokloss om dagen. Efter några månader, blir det svårt att se någon förändring från dag till dag, men om du fotograferar tornet, och sedan jämför med hur det ser ut efter ytterligare några år, blir skillnaden tydlig. Jämför t.ex. fossil från en 2 miljoner år gammal häst, med en 10 miljoner år gammal häst. Studera även fossilen som är daterade där emellan, så blir förändringen tydlig. Men framförallt är DNA det bevis som talar för evolutionsteorin.

Nej, den som får chansen att ta del av riktig vetenskap, upptäcker ganska omedelbart att det är mycket mer tillfredsställande än Anders Gärdeborns trams. Och trams är ändå det snällaste man kan kalla hans texter.

Horse evolution

Fossil

Genesis.nu FAQ, 2009-09-12, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Fossil
Enligt evolutionsläran är livet utvecklat i små steg från bakterien till människan. Därför borde livets historia, dokumenterad i fossil, innehålla dessa kontinuerliga sekvenser från det enklaste livet till det mer komplexa. Tvärtemot denna evolutionistiska förutsägelse uppvisar dock det fossila materialet grupper av organismer. En bläckfisk har alltid varit en bläckfisk, oavsett hur djupt vi gräver i berget. En sjöstjärna har alltid varit en sjöstjärna. Ett ryggsträngsdjur har alltid varit ett ryggsträngsdjur. Och så vidare för alla huvudgrupper av djur och växter. Under dessa huvudgrupper i det fossila materialet finns ingenting. Inga halva bläckfiskar, inga halva sjöstjärnor och inga halva ryggsträngsdjur. De av evolutionsläran förväntade sekvenserna mellan huvudgrupper av organismer fullständigt skriker med sin frånvaro.

Nåväl, Anders Gärdeborns intresse för det åttonde budordet är ungefär lika djupt som hans kunnande inom paleontologi. Annars hade Gärdeborn vetat att vi har serier av fossil som berättar om människans utveckling, om hästens utveckling och om flera andra arters utveckling. Eftersom fossilisering av landdjur är extremt sällsynt, kommer vi aldrig hitta fossil av varje individ som levt - det kommer alltid att finnas gap.

I själva verket förändras en art mycket lite från generation till generation. Men om man har fossil från två olika tidsperioder, t.ex. 10 och 30 miljoner år sedan, ser man tydliga skillnader i deras utseende. Och jämför man med fossila belägg som är 50 miljoner år gammalt, ser man ytterligare skillnader. Man kan ha förståelse för att en person inte kan göra kopplingen till evolution från dessa belägg, speciellt inte när man som Anders Gärdeborn inte kan något om paleontologi eller ens känner till de övriga bevisen för evolution, men då ska man inte utge sig för att vara expert. Gärdeborn har säkert en egen kreationistisk teori som förklarar varför vissa arter bara fanns under en viss tidsperiod, och andra under en annan, en teori som inte tar hänsyn till att små förändringar över lång tid kan få stort genomslag. Men riktig vetenskap måste ta hänsyn till vart bevisen pekar.

Fossil Hominids - The Evidence for Human Evolution

Genetik

Genesis.nu FAQ, 2009-09-01, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Genetik
Den moderna genetikforskningen har avslöjat design i det genetiska materialet, långt mer fantastisk än någon hade kunnat ana. 2003 var kartläggningen av sekvensen av nukleotider i människans DNA färdig (HUGO-projektet). Senare forskning (ENCODE-projektet) har studerat hur denna sekvens används som bärare av information och man har funnit de mest otroliga lösningar. Samma DNA-sekvens avläses inte bara en gång - som bokstäverna i en bok - utan den kan avläsas i flera olika dimensioner. Den bär inte bara information, utan även meta-information, dvs information om information. Tron att våra gener innehåller stora delar ”skräp-DNA” håller därför på att överges. Tidigare argumenterade evolutionister nitiskt för att likheter i icke-funktionellt DNA mellan människor och chimpanser bevisar vårt gemensamma ursprung. Detta eftersom en potentiell skapare inte skulle skapa likhet hos något som saknar funktion. Detta argument blir passé i samma snabba takt som man finner funktion hos DNA som tidigare antogs vara obehövliga rudiment från tidigare utvecklingsstadier. Likhet hos människans och chimpansens DNA beror på att vi har samma behov, inte på att vi har samma ursprung.

För att ens kunna uttala sig om detta, krävs lite kunskap om ärftlighetslära (genetik). Det är en vetenskap som behandlar just förändringar i arvsanlaget över generationer, alltså det som kreationister förnekar. Och det är en vetenskap som Anders Gärdeborn inte accepterar, som han menar ska rädda oss från vetenskap till förmån för fundamentalism. Låt oss bortse från Gärdeborns misstag, och istället fundera på det han påstår: Likheter i arvsanlaget skulle inte betyda att man är nära släkt. Man skulle kunna säga att det faktum att två syskon har mer gemensam arvsmassa än två vitt skilda främlingar, inte betyder att syskonen är släkt, innebär att landstingets faderskapstest inte heller stämmer. Faderskapstestet pekar enligt Gärdeborn bara ut två individer med "samma behov", inte två personer som är släkt. Jag förmodar att Anders Gärdeborn heller aldrig hört talas om att avvikelser i arvsanlaget, genetiska sjukdomar, kan gå i arv. Sanningen är givetvis en helt annan, och genetiska belägg för släktskap sträcker sig länge än likheten som sådan.

Komplexa organ

Genesis.nu FAQ, 2009-08-22, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Komplexa organ
Evolutionsläran bygger på slumpmässiga mutationer i generna som - om de är fördelaktiga för organismen - väljs ut av det naturliga urvalet. Problemet med denna förklaring är att många organ och funktioner kräver massor av samverkande förändringar för att fungera. Varje enskild mutation ”på väg” mot den nya funktionen är värdelös så länge den inte är tillsammans med alla de andra. Den kommer därför att väljas bort av det naturliga urvalet, inte bevaras för att eventuellt komma till användning tusentals generationer senare. Rörelsen Intelligent Design har fört in evolutionslärans problem med komplexa organ på molekylärbiologins område, och kallar då begreppet icke-reducerbar komplexitet. Roterande bakterie-flageller och blodets koaguleringsförmåga är exempel. Fattas en procent av delarna hos dessa, kvarstår inte 99 procent av funktionen, utan noll procent. Alla delar måste alltså vara städse samtidigt för att någon som helst funktion skall finnas. Småstegsmutationer kan omöjligt förklara detta.

Föreningen Genesis kritik mot modern vetenskap har religiösa motiv, men jag skulle tro att ovanstående text beror på att Anders Gärdeborn verkligen inte förstår evolutionsteorin. Gärdeborn själv menar att uppenbarad kunskap har ett värde när det gäller förståelsen om hur välden fungerar, men försöker ändå hitta vetenskapliga belägg för sina uppenbarelser. Att dessa belägg är felaktiga, är ett god indikation på Gärdeborns okunskap. Texten ger ett uttryck för att organ med olika samverkande komponenter inte kan utvecklas stegvis, men naturen är full av organ i olika evolutionära stadier, och i den fossila databasen finns tydliga belägg för att arter faktisk har förändrats över tid. Gärdeborns egna summering av evolutionsteorin, att den bygger på slumpmässiga mutationer i generna som förs vidare om de är gynnsamma, är inte heller korrekt.

Så här fungerar evolution: How evolution works.

Wikipedia om icke-reducerbar komplexitet och varför det är trams (TalkDesign).

En modell över bakterieflagellens utveckling (TalkDesign).

Information

Genesis.nu FAQ, 2009-08-12, om vad som talar mot evolutionsteorin, skrivet av Anders Gärdeborn:

Information
Våra gener innehåller mängder av information. Information uppstår inte av sig självt utan har alltid ett intelligent ursprung. Hittar jag mönstret "Jag älskar Helene" i sanden på en badstrand är den enda vettiga slutsatsen att formerna innehåller information, med en avsändare, ett budskap och en tänkt mottagare. På motsvarande sätt söker NASA efter utomjordisk intelligens genom att söka efter information i det radiobrus som når oss från alla delar av universum. Finner vi information över en viss komplexitetsnivå drar vi alltid slutsatsen att den har en intelligent sändare. Den rikaste information vi känner finns i den genetiska koden. Att denna skulle ha uppkommit utan intelligens bryter därför emot all erfarenhet. Den enda vettiga slutsatsen är att det finns en skapande intelligens bakom.

Det är texter i den här stilen som får mig att fundera över hur det egentligen står till med Anders. Budskapet som Gärdeborn förmedlar här är att komplexitet över en viss nivå leder oss utan undantag till slutsatsen att det är en intelligent designer bakom strukturen. Jag slår vad om att jag kan hitta 1000 biologer som dels heter Steve och dels inte håller med i det påståendet. Jämförelsen med strukturer i sand (eller stenstatyer som William Dembski gärna pratar om) är inte speciellt bra, eftersom dessa inte skaffar barn där de bäst anpassade får chans att föra sitt arvsanlag vidare. Gärdeborn går så långt som att säga att hans slutsats är den enda vettiga, och sätter sig därmed över tiotusentals personer som forskat i detta, och vet att han har fel. Det är inte bara okunskap, utan även dåligt omdöme som Gärdeborn kan stoltsera med.